Direktlänk till inlägg 6 juni 2016
Hallå där.
I Lördags så kom det några gamla vänner till familjen och det var hur trevligt som helst. Fikade, var ute och gick och kollade på film. Vi skrattade, lyssnade på rolig musik och skojade med okända personer. Känns som det var hundra år sedan jag haft en rolig och trevlig dag. Var en helt fantasktisk känsla att inte fokusera på framtiden för en dag.
I flera månader har jag varit helt upptagen med träning och övnignar att jag glömt bort hur det känns att leva lite. Gick ju från jobbet för några månader sedan då dom skulle lägga ner och sedan dess haft försvaret som ett mål och det kräver ganska mycket diciplin. Eftersom jag och värme inte är så bra kompisar så går det lite trögare nu men jag pressar på. Har två månader på mig och att misslyckas finns inte i mina tankar, inte nu längre.
Var ett tag sedan jag skrev något men här kommer lite. De övre skrev jag för en månad sedan och den nedre skrev jag i lördags. Ibland måste tankarna ut. När livet blir tufft eller man stött på en återvändsgränd så är det svårt att finna vägen ut...
Jag trodde jag älskade den finaste flickan, du tog emot mitt hjärta med öppna armar. Men, det var bara början. Ditt sanna ansikte finns nu framför mig. Jag kan se vad du gjorde mot mig, du använde mig. Jag gav dig all min kärlek och hela mitt hjärta....
Kärlek är en evig känsla som kommer från hjärtat. Utan kärlek så kan inte ett hjärta fungera. Kärlekens känsla är så underbar. Den får dig att slappna av och leva. Förlorad kärlek är den värsta känslan som finns. Tiden har tagit mig bort från dig, me...
Återigen, denna är inte menad för någon. Bara jag som kluttrat lite. Jag föll för dig. Jag blev kär i dig på grund av en miljon små saker du inte visste att du gjorde. Har haft mardrömmar hela mitt liv. Tankarna på dig är den kritiska punkten d...
Denna är inte menad för någon. Mina tysta ord skall tala. Som jag ser dig med mina stängda ögon. Med all min kraft så stöttar jag dig innan jag faller. Ett skadat hjärta går upp till dig. Du går närmare, och ljuger. Våra oskyldigt törstiga kän...